Så konstig det kan bli, upp innan tuppen eller någon annan normal människa vaknar, så förbereder jag mig för jobb idag, först en långrunda med vovven,och där mitt i steget kom tårarna.Nej inte NU! Jag ska ju jobba! Benen blir som gele. Åh vad jag saknar dig "Gubbs. Nä nu blev det suddigt igen! ¨Men jag måste skriva...skriva ur mig ilskan, besvikelsen... ensamheten som börjar bli väldigt påtaglig. 5 januari somnade du in i denna djävulens sjukdom cancer...du hade fyllt 58 och var på 59:de år . Hur förmedlar man känslor?Hur delar man sorgens känslor med andra? När man är kär då förstår nästan alla hur man känner, det bara bubblar över,livet leker,man kan gå genom eld å vatten utan problem!Men tvärt om, när den man levt ihop med i  34 år , fått 2 underbara barn tillsammans, som i sin tur fått ett varsitt barn.Visst "Gubbs" du hann bli morfar och på håret fick du även vara med en liten tid som farfar oxå. Det blev lite mer än din far fick. Han hann bara bli informerad att han skulle bli farfar. Då låg vårt första barn i min magen som ganska ny baby (3 mån). Han hade fyllt 59 år. Vad konstigt det kan bli. Änka vid inte fyllda 54 år, min svärmor lika dant. Inte konstigt att vår son får otrevliga tankar om sitt liv när det upprepas igen fast 29 år senare. Jag förstår hans tänkesett.Jag stannade hemma idag,!Orkar inte träffa folk idag. Jo jag vet , jobb är viktigt för kroppen, tankarna, men man kan inte gå emot naturlagarna. Jag har gjort det och bakslaget kom som ett brev på posten. Monterar ett skåp istället som jag köpte igår, får svära över det. Bäst att äta lite frukost, kanske det känns bättre då.